Prövotid

Idag går prövotiden på mitt nya jobb ut. Eller nytt och nytt. Efter sex månader borde jag ju börja kunna min sak. Men sex månader ska det vara och formellt beslut skall tas. Tydligen hade jag fått stående ovationer på styrelsemötet igår. Så berättade en kollega som närvarade i alla fall. Gissar hon kanske överdriver lite men det är ju roligt att mitt jobb uppskattas. Jag tackar och tar emot och kan numera titulera mig som ordinarie pappersbläddrare. Oh I love my job :)

Semesternedräkning

Jag vet att man inte får önska semester när man har nytt jobb. Man får inte sitta och vänta tills dagen ska ta slut och man får inte längta bort. Men just nu gör jag det. Längtar så vansinnigt mycket efter en sovmorgon, efter min solstol och efter möjlighet att kunna stänga av hjärnan. Beror inte så mycket på jobbet som på mig själv. Jobbet är bra och tempot är avslappnat. Men själv har jag så vansinnigt mycket stress som rusar runt i kroppen. Har ett intensivt år bakom mig. Kanske man till och med kan sträcka det till en hel hög med intensiva år bakom mig som inbegriper allt mellan bostadsköp och bostadsförsäljning, uppbrott och möten, jobbstart och jobbslut, regn och solsken. Inte undra på att man är trött sen. Men det går man inte säga. Ändå känns det genast lite bättre. Och för den som undrar har jag 26 arbetsdagar kvar till semestern.

Inte helt hundra

Min sambo påpekar dagligen att jag inte är helt vaken. Ni vet, pratar innan man tänker, snubblar över orden, har konstiga ologiska funderingar osv. Reagerar inte så mycket på det för det är liksom så det är. Fnissa lite i smyg åt mig - helt okej :) Nu har det dock förflyttats till jobbet. Min kollega kommer då och då in i mitt rum och frågar saker som "ska det här pappret verkligen vara i den här mappen" och "hur menade du EGENTLIGEN med det där du sa?". Humor, jag vet. Ännu roligare är det ju att detta har pågått i typ en månad men först idag reagerade jag på det.