Tid

Har funderat mycket på tid den senaste veckan. Folk i min omgivning hinner med så himla mycket saker. Jobbar, tränar, umgås, stickar tröjor, bygger hus, föder barn... you name it. Bloggar gör dom också. Dom bloggar om allt det där. Jag hinner inget av det där och hinner ännu mindre blogga om det. Inte hinner jag läsa folks bloggar heller. Missförstå mig inte. Det är inget bittert inlägg om alla andra utan mer ett avundsjukt sneglande på en sån människa jag skulle vilja vara.

Trots all tidsbrist känner jag ändå ett annat lugn i kroppen. Har kämpat hårt med att göra mig av med sånt som suger energi och som fått mig att må dåligt och jag märker att det börjar betala sig nu. Jag känner mig piggare och gladare och mer tillfreds. Men mitt i allt lyckorus, leenden och solsken mår människor omkring mig dåligt. Förut kunde jag känna mig utanför när jag umgicks med lyckliga människor. Nu känner jag mig nästan mer utanför när jag mår "bra". Jag har inget att tillföra i diskussioner om hur mycket livet suger, för jag får gå hem och hålla om någon jag tycker om.. Men i slutändan är det kanske ändå det det handlar om, att tycka om varandra, hålla handen och rida ut stormen. Ensam är inte stark. Kram till er, mina underbara men lite ledsna vänner <3