Söndagsseg

Trött som en gnu efter cirka fyra timmar sömn i natt. Lagom filosofisk var jag tydligen när jag kom hem från krogen. Igenomblåsta spår i snön, vad fyndigt, vad patetiskt.. Men inte gråta över spild mjölk. Haft en för övrigt fin bakisdag. Morgonprommis i snön, mat med familjen innan vi vinkade av lillebror i hamnen. Han for tillbaka till skolan och kommer hem igen i juni. Dagen avslutades med mera snöpromenad, film och hetsätande av de överblivna snittarna från igår. När klockan är halv nio tänker jag gå sova.

Kom ihåg, saker är inte alltid vad de ser ut att vara.

Spår i snön

Ni vet den där känslan när man går i snöstorm. När man kan ana lite svagt var vägen är, eller var någon har gått tidigare och hur man trippar försiktigt för att inte hamna i diket? Eller när man går en välbekant stig och försöker hitta sina gamla spår? Men det är liksom lite översnöat eller så har det blåst mycket och man är osäker om man är på rätt. Den känslan, den har jag nu. Men jag tänker inte fortsätta gå, jag tänker inte försöka hitta den där vägen eller hitta tillbaka till min gamla stig. Istället går jag och lägger mig och hoppas det känns bättre imorgon när jag vaknar. Fint så.

Grannfejd..

Träffade på en granne från första våningen tidigare ikväll. Surpuppa har han alltid varit, knappt hälsat och bara muttrat åt hundarna och sånt där. Idag var första gången han pratade med mig. Tyvärr inget trevligt. Han ville bara informera mig om att inte hela huset vill lyssna på min musik. Det var tydligen aaaalldeles för hög volym hos mig på juldagen. Ojdå, sa jag, insåg inte att vi spelade så högt. Du skulle väl ha kommit och sagt till?
- Jag försökte faktiskt ringa, men det hjälpte inte!

Jasså inte? Kul att han suttit och tryckt på det här i nästan tre veckor utan att säga nåt tidigare. Och att han hade ringt men det hjälpte inte? Om man besvärar sig med att leta upp mitt nummer mitt i natten kan man kanske ringa en gång till om man inte får svar första gången? Nä tydligen inte.. Så nu får jag istället sitta här och vara butter över surgubben som bor två våningar under mig. Känns värt.

6.1.2012

Och så ÄNTLIGEN kom snön. Nästan helt vitt på marken när jag och puppyn gick ut i morse. Jag var lycklig och hon var lycklig. Sprättade omkring i dikena och jagade fåglar och allt möjligt roligt.

Själv är jag nu otroligt lycklig över att det är röd dag idag. Trött som få, helt slutkörd på energi. Hade semester i mellandagarna och tanken var att jag skulle reda upp mitt liv en aning. Ni vet det där med att tvätta alla smutsklädhögar, stryka gardiner, städa pappershögar och sortera orediga byrålådor. Vad jag gjorde? Tvättade och låg på soffan. Och så sov jag. Och så var jag lite full också. Men det hör inte hit.

Förvånade kollegor hade jag iaf på måndag morgon när jag kom på jobb. De räknade med att få tillbaka en pigg och glad och utvilad tjej och fick istället nåt blekt glåmigt offer som helst ville gråta. Men så kan det vara ibland. Jag överlevde de fyra arbetsdagarna och har nu tre dagar på mig att bli människa igen. Sov tolv timmar i natt och räknar med samma antal timmar nästa natt. Det måste gå bara.

Återkommer..