Fotont

Var ju förresten till fotmannen igår. Mannen som jag hoppades skulle rädda mitt liv och säga att han kan göra underverk med mina söndriga fötter. Det kunde han inte. Han tittade lite på när jag gick och sa att allting är ganska snett, att jag måste träna upp musklerna och att jag måste ha ordentliga skor. Det kunde kanske vara läge att kontakta en ortoped men det är minst sex månaders väntetid, lågprioritet på operationer och dom kommer antagligen bara säga att det kanske hjälper med inlägg i skorna. Så jag fick trampa i en skumgummibit och inläggen är klara i början på nästa år. Tack då. Och notan? Bara 150 euro, det är ju småpotatis för ett par skosulor. Och jo förresten, jag måste köpa nya S T A D I G A skor för att lägga sulorna i. Det är inte billigt att ha ont nuförtiden. Dessutom känner jag mig som en gammal tant med hålfotsinlägg och fotriktiga skor. Mitt liv är förstört och biancoskorna kommer jag antagligen aldrig kunna använda.