Dopad

Jag är hög. Skyhög. På socker. Jag känner hjärtat slå och är sådär konstigt illamående, hyperaktiv och jättetrött samtidigt. Handär med H lämnade en såndär taxfreeplåtburk med röda, gröna och gula karameller här efter vår Vasaresa och den burken hittade jag igår. Jag behärskade mig rätt bra då men nu när jag kom in från hundpromenaden började jag häva in. Massor. Tänderna är fulla med karamellkladd och jag känner mig aningen ångestfylld. Den där extra cambridgeveckan känns inte alls så dum att ta tag i nu. Dessutom ser jag lite fram emot det. Skräckblandad förtjusning. Eller som att hoppa bungyjump fast man är livrädd. Jag skulle ju aldrig klättra högre upp än en stege frivilligt men vi kan jämföra med att typ köra racebil. Skitläskigt men skitskoj.

250 km/h = Cambridgekur.

Aja, får se sen när alla födelsedagskalas är över.

Nu ska jag gå duscha.