Bilden på mig är egentligen en docka. Hittade den på deviantart och fastän det inte är jag så känns det rätt mycket som jag ändå. Vi liknar liksom och tittar båda snett ut i ena kanten på bilden. Dockor passar mig. Vi lever båda i en värld som inte är verklig.
I min värld är jag och han jag gjorde slut med i natt lyckliga. Vi håller hand när vi är ute och vi sitter nära i soffan. Vi lagar mat ihop och äter den vid mitt nya bord från ikea. Vi har alltid intelligenta samtal och varannan helg umgås vi med hans vänner och varannan helg mina vänner. Alla tycker om varandra och vi har aldrig tråkigt. Fortfarande hoppas jag att han ska komma till mig och säga att han vill ha det precis så. Men det har aldrig hänt trots att vi har hållit på med det här i över ett år. I natt sa jag åt honom att jag inte kunde fatta att jag har slösat bort ett helt år av mitt liv på honom. Då blev han sur. Jag är inte förvånad. Mera glad. Glad för att han ens reagerade. Det är mer än vad han har gjort förut.
Nu ska jag krypa ut ur min leksaksvärld en stund. Städa upp min lägenhet och fortsätta leta ny imorgon. Det kanske blir bra ändå till sist.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar