På väg

Japp, allting är packat och helt otroligt nog fick jag plats med allt i min nya Pepe-väska. Jag är glad och väskan är fin. Ska verkligen bli superkul att komma iväg! Spana på folk och spana på taxfree och umgås med kollegorna. Underbara jobb!

En timme kvar, sen åker vi :)

Negativ effekt

En negativ effekt av cambridge är att allting blir så kallt. Eller egentligen är det positivt för det tyder ju på en viktminskning men det är ändå inte kul att frysa jämt. Klär på mig som tusan när jag går ut med hunden och har dubbla tröjor på jobbet men fötterna är ändå iskalla. Kalla fötter brukar inte bekymra mig så mycket för efter en stund brukar det gå över och man glömmer bort det men nu är dom kalla jämt och då känner jag mig alltid lite ynklig. Tur det bara är några timmar kvar innan jag får åka hem och lägga mig under täckena. Jo, båda täckena måste jag ha över mig och där ligger jag i min koja tillsammans med hunden. Mys.

Ostressad

Lungt och fint på jobbet idag. Kollegan är sjuk så jag sitter helt ensam här och pratar för mig själv och lyssnar på radio allt för högt. Inte så mycket att göra har jag utan jag surfar mest runt på facebook och aftonbladet. Väntar med spänning på vad dagen har att erbjuda. Efter ännu ett telefonslagsmål med Han igår kan det liksom bara bli bättre nu. Åker på jobbresa ikväll och kryssningsbåtar är ju ganska laddade. Inte som att jag räknar med nån stjärnsmäll men bara att få komma bort en stund är ju helt underbart.
Lyckades tjata till mig en paus i cambridgekuren också så jag får äta lite buffé. Egentligen har jag inte gått ner så mycket som jag hade hoppats på men jag tycker ändå jag kan få pausa en stund. Sopporna smakar ganska kräk nu så lite kokt lax tycker jag att jag får äta. Kanske blir det en vecka till ren kur eller så gör jag kombinerad. Drömmer mest om att få tugga mat nu. Gratis buffévinet bryr jag mig inte så mycket om men kyckling och grönsaker skulle vara underbart.

Money money...

Jäklar vad pengar det går den här månaden. Köpte nytt antivirusprogram igår, hm-paket och adlibrispaket idag och kryssning på torsdag. Dessutom blir det kryssning igen i mitten av februari - gratis resa visserligen, men mat och vin är inte gratis. Fick i och för sig lite extra pengar från ett oväntat håll och jag har några extrainhopp nästa månad men det är ändå lite tajt. Fast jag får ju skylla mig själv. Fritt fram att söka ett heltidsjobb när som helst. Synd att jag trivs så bra bara. Och heltidsjobb är dessutom lite svårt att kombinera med skolan jag fortfarande försöker slutföra. Men det ska nog lösa sig. Allting löser sig förr eller senare. Bara så jobbigt att vänta.

Är förresten inne på Cambride dag 11 idag. Imorgon är det dags för vägning. Sen skulle jag vilja äta igen. Åtminstone några veckor.

Pusselbitar

Idag är jag trött. Låg uppe allt för länge och messade med Han. Men inga fina saker, nej. Vi var hemskt elaka med varandra. Mest han med mig förståss, jag sa bara sanningen medan han fortsatte få mig att må så dåligt som möjligt.

Under det här året som vi har hållit på har jag många gånger tänkt det ska inte vara såhär, jag ska inte må såhär, han borde göra mig lycklig - inte få mig att gråta, var är mitt gamla självsäkra jag?

Men längre än så kom jag aldrig. För det fanns ju bra dagar också. Men imorse när jag var ut med hunden insåg jag att det verkligen inte SKA vara så. Han har ingen rätt att göra såhär mot mig och han ska aldrig nånsin få göra det igen. Nu gäller det bara att plocka upp bitarna och hitta tillbaka till den jag var tidigare. Det skulle ju underlätta enormt om han kunde flytta bort från mitt trapphus men sån tur lär jag väl aldrig få.

Söndag

Blött och halt och äckligt ute. Hunden var genomblöt innan vi var hemma och mina fötter var iskalla. Har druckigt både min cambridgedrink och te och sitter nu och väntar på att badvattnet ska rinna klart. Har egentligen aldrig tyckt om mitt badkar, stort och ivägen och jobbigt att städa. Men sen när jag väl ligger där och plaskar är det ganska bra - ända till vattnet ska ut igen. Rinner lite dåligt i mina rör så det mesta vattnet hamnar på golvet. Men det är smällar man får ta. Varmt och mysigt att ligga där i mörkret.

Fredagsfeeling

Det blir en på-jobbet-blogg idag. Lungt och fint har vi här - äntligen. Varit lite stressigt senaste veckorna med folk som varit sjuka och JAG som fått hjälpa till överallt. Men nu får det vara bra med det. Hjälpa till går ju alltid bra men när det diskret kommer fram att jag egentligen gör jobb som inte behöver göras precis nu blir jag lite sur. Speciellt eftersom jag lägger mitt eget arbete åt sidan för att hjälpa andra med nästa veckas uppgifter... Nåja, hela världen är det ju inte. Jag får ju lära mig massa nya saker samtidigt och sånt är alltid nyttigt.

Är förresten inne på sjunde dagen med cambridge idag. Och nu känns det bra. Igår var jag supertrött och skakig och grinig och allting smakade äckligt men idag känns det fint. Men jag är fruktansvärt sugen på mat. Kollegan åt just en banan och jag värkligen kände i hela kroppen hur gott det skulle vara. Och så saknar jag mitt kaffe med mjölk. Men å andra sidan får jag dricka det resten av livet. Nu gäller det bara att stå ut till torsdagen. Sen får vi se.

Sen är det ju fredag idag också. Tänk hur man kan glömma såna saker. Men det är det iaf och fredag betyder städning och Lets dance. Ska dessutom och kolla på ett begagnat soffbord idag. Förhoppningsvis får det komma med mig hem. Sånt är också skoj.

Hoppsan, dag 5

Det blev inget "Cambridge dag 3" och "dag 4"-inlägg. Dag tre sög. På alla möjliga sätt. Det mesta suger egentligen. Det enda som fungerar är dieten. Idag är dag 5 och det var dags för vägning. -3,8 kilo känns helt okej faktiskt. Peppar ju också.

Men annars suger allting mest. Mycket på jobbet och full fart i skolan och jag vill mest sova och inte prata med nån. Skit också. Ska på vattengympa ikväll förresten. Har aldrig gjort nåt sånt förut men efter ett hastigt infall så anmälde jag mig och nu är det dags. Bara att släpa sig dit. Yes.

Cambridge dag 2

Men tjena, det här går ju bra. Dagen har löpt utan större problem och jag känner mig lugn och harmonisk. Jaja, riktigt så fint är det väl inte. Emellanåt känner jag mig lite småfull, dålig balans och irrationella tankar. Ibland känner jag mig rätt mätt och nöjd och fem minuter senare kurrar magen så jag måste stanna upp och hålla i mig en stund. Men det går! Imponerande.

I min infobroschyr står det såhär om dag 2:

Du kan känna dig hungrig, drick mycket och kom ihåg att Cambridgekuren ger dit hela ditt dagliga näringsbehov. Fördela dina tre måltider jämt över dagen. Håll tankarna sysselsatta med annat! Aktivera dig såsom att promenera etc.

Imorgon är den tuffaste dagen står det. Tur att jag jobbar, då brukar jag inte hinna tänka på så mycket annat. Synd dock att helgen är slut. Skulle behöva stanna hemma med mina tankar några dagar till.

Cambridge dag 1

I min infobroschyr står det såhär om dag 1:

Dagen brukar kännas bra, men mot kvällen kan du känna dig hungrig. bäst dämpar du hungern med vatten. känner du dig tung i huvudet, så kan även te/kaffe (utan socker/mjölk) hjälpa.

Är inte så farligt hungrig ännu. Eller då ljuger jag, visst är jag hungrig men inte mer än att jag en vanlig lördag skulle tagit en mandarin och planerat laga mat senare när jag orkar. Däremot är det ju mat överallt på tv. Muffins och guacamole och jättefrukost och jättebrownies. Till och med allévos proteinbar verkar gott. Dessutom är jag sur på människor som äter. Typ: där gåt dom omkring i sitt vanliga liv och äter vanlig mat och dricker juice när dom vill. Vissa har det bra minsann. Men på tisdag ska allting vara bra igen. Så står det i min broschyr.

Hur som helst har jag bestämt att ge det en vecka. En vecka är inte så länge mot hela tidigare livet jag har bantat. Fortsättning följer :)

Sönder

Precis när man tror att man klarar sig, när allting börjar ordna upp sig och man känner sig piggare så händer nåt. Han, han viktiga, ringde i morse och berättade att han varit med om en bilolycka och plötsligt sitter jag på sjukhuset och tittar på honom och saknar honom mest av allt i hela världen. Känns som nån slagit undan benen på mig. Tog mig nätt och jämt på bussen hem. Åka tillbaka till jobbet känns ganska långt borta och skolarbetet som väntar är ännu tyngre. Varför går det aldrig över?

Härligt att det har torkat upp lite. Kunde ta mina vanliga ut-å-gå-skor när jag var ut med hunden idag. Underbart! Allting går så mycket lättare när man inte behöver klumpa omkring med stora vinterstövlarna. För övrigt går resten rätt tungt. Skolan har börjat igen den här veckan och all tid jag är borta från jobbet måste jobbas in. Förutom all tid jag jobbar in jobbar jag även över massa timmar för att hinna med. Men jag får väl skylla mig själv. Hela hösten har varit jättelugn så jag har mest gråtit till chefen att jag inte har nåt att göra. Men det ska väl lösa sig också.

Söndag blir en spännande dag sen. Woho

Friends

Jag har en vän - eller jag har väl flera men av nån anledning har dom minskat de senaste åren. Undrar om det är mitt fel eller vart det liksom tog vägen.. Hur som helst. Jag har en vän som är skitcool. Egentligen bor jag granne med hennes syster men på olika roliga omvägar och gemensamma nyårsfester så började vi umgås. Nu har hon varit borta hela julen och igår fick jag äntligen träffa henne. Satt där tre timmar igår och hon berättade om tusen saker och jag satt mest och log och var glad över att äntligen ha ett NORMALT samtal. Har ju varit sjuk hela julen och knappt umgåtts med nån annan än mamma. Inga normala samtal där inte. Hur som helst. Min vän är skitcool och har massa coola kläder och egen nagelverkstad och så dricker hon Nescafe. Det får jag alltid när jag kommer dit och det är så tusans gott. Förstår inte hur jag kan tycka så mycket om det, jag som är så kräsen med mitt kaffe. Så igår på väg till brorsan svängde jag in till mataffären och köpte eget pulverkaffe. Tyvärr är Nescafe apadyrt så jag köpte affärens eget märke som var hälften billigare. Och nu sitter jag och sörplar och är helnöjd. Det är inte helt och hållet lika gott som originalet men mycket väl drickbart ändå. Så jag dricker och ler. Underbart :)

Ute blåser det snöstorm så jag ska passa på att ta tag i kaoset jag bor i. Har liksom inte orkat bry mig på några veckor. Diskberget växer och jag diskar bara det värsta. De fyra tvättmaskinerna jag tvättade i tisdags hänger fortfarande på torkställningen i vardagsrummet och på matbordet samlas allt som jag inte orkar lägga på sina rätta ställen. Kämpa på!

Relationer

Jo alltså jag vet att jag lever i ett litet samhälle och alla känner alla. Eller alla hälsar på varandra och vet vem dom ligger med. Men jag blir lika förvånad varje gång jag verkligen ser dom där konstiga relationerna med egna ögon. Facebook är ju helt underbart när det gäller sånt. Funktionerna "människor du kanske känner" och "du och X har följande vänner gemensamt" är ju helt fantastiska. Just konstaterade jag att en klasskompis från högstadiet som är bosatt i USA sen några år tillbaka undrar vad som händer i livet för mitt ex sen några år tillbaka. Jaha? Inte för att det stör mig, absolut inte. Men hur gick det till liksom..

Over and out.

Ännu en dag har gått och jag kämpar på. Håller huvudet över ytan. Men så ibland kommer jag ihåg vad som hänt och så sjunker jag lite och får en kallsup. Jag hostar en stund och är sen okej men med en konstig sur smak bak i halsen som man får om man andas in vatten. Tyvärr gör ju inte jag saknar dig-messen som han skickar det hela lättare - samtidigt som jag blir så himla glad när jag får dom och hjärtat hoppar till lite. För kanske kanske kommer han tillbaka? Undrar var det här slutar..

Ensam

Nu kom svaret - svart på vitt. Nyckeln la han på vardagsrumsbordet och så tog han sina saker. Jag får tillbaka min lovikkavantar imorn. Felet är hans säger han och han kommer alltid att ångra sig men det hjälper ju inte idag när jag sitter ensam i soffan och vet att han aldrig kommer tillbaka.

Låtsasvärld

Bilden på mig är egentligen en docka. Hittade den på deviantart och fastän det inte är jag så känns det rätt mycket som jag ändå. Vi liknar liksom och tittar båda snett ut i ena kanten på bilden. Dockor passar mig. Vi lever båda i en värld som inte är verklig.

I min värld är jag och han jag gjorde slut med i natt lyckliga. Vi håller hand när vi är ute och vi sitter nära i soffan. Vi lagar mat ihop och äter den vid mitt nya bord från ikea. Vi har alltid intelligenta samtal och varannan helg umgås vi med hans vänner och varannan helg mina vänner. Alla tycker om varandra och vi har aldrig tråkigt. Fortfarande hoppas jag att han ska komma till mig och säga att han vill ha det precis så. Men det har aldrig hänt trots att vi har hållit på med det här i över ett år. I natt sa jag åt honom att jag inte kunde fatta att jag har slösat bort ett helt år av mitt liv på honom. Då blev han sur. Jag är inte förvånad. Mera glad. Glad för att han ens reagerade. Det är mer än vad han har gjort förut.

Nu ska jag krypa ut ur min leksaksvärld en stund. Städa upp min lägenhet och fortsätta leta ny imorgon. Det kanske blir bra ändå till sist.

Jag är en fjolla

Ännu en mer eller mindre sömnlös natt. I natt har jag funderat på människor och relationer. Varför man (läs: jag) söker sig till människor som man vet att kommer göra en illa. Och sen dessutom stannar kvar och ser på hur dåligt man mår av personen. Jag spenderade en timme i natt med att fundera på om jag borde skicka "försvinn ur mitt liv-messet" eller vänta på att han ska säga det till mig. Samtidigt tyckte jag det är så himla tråkigt att allting bara ska gå ut på att såra varandra. Sen skickade jag messet och hoppas innerligt på att han ska komma tillbaka och säga att jag har fel och att han visst vill vara med mig. Inte undra på att folk mår dåligt när friska människor som jag reagerar på det här viset.

Gott nytt år då.

Snö

Vaknade av snöplogen idag. Utanför mitt fönster finns en vändplan och där vände plogen åt alla möjliga håll. Trodde aldrig den skulle försvinna. Men försvann gjorde den och så vaknade jag tre timmar senare när morgontidningen kom.

Annars tycker jag helt bra om snö. Det är rent och vitt och kallt. Hunden fryser så jag får bestämma längden på promenaderna. Den där timmen i snöpulsandet på eftermiddagen gjorde oss båda gott fastän det var kallt. Vovven rusade efter alla spår och lukter han hittade och glömde helt bort kylan tills jag ropade och ville fota honom i snölandskapet. Då skakade han så mycket så bilden blev suddig.

Men nu är vi varma och gosiga efter tvåtimmars tuppluren och väntar på mat. Pengasiusfilé och klyftpotatis i ugnen.

http://www.365saker.se/

Jag har länge letat en anledning att börja blogga igen. Och nu dök den upp. Den underbara nystartade sidan 365saker.se gav mig just den anledningen. Idén med sidan är att dagligen lägga upp en ny sak att göra. Alldeles gratis - eller nästan gratis. Och skriva är kul. Det säger alla. Dessutom tycker killar om tjejer som har intressen dom brinner för. Det läste jag i januarinumret av Cosmo. Inte för att jag tror en blogg hit eller dit gör så stor skillnad men ändå är jag här. Och bra ska det bli.